Franciskanska pilgrimsrörelsen – vi är en internationell och ekumenisk freds- och pilgrimsrörelse. Varje år gör vi en pilgrimsvandring någonstans i Europa. I grupper om ca 20 deltagare i alla åldrar från många europeiska länder vandrar vi i naturen i nio dagar. Inspirerade av Franciskus av Assisi lever vi enkelt, lagar mat tillsammans, sover över i enkelt logi och delar vår tro. Vi utbyter tankar med varandra om vårt ansvar för samhälle och miljö, fred och rättvisa och annat som är väsentligt för oss. Sång och musik, skratt och äventyr saknas inte heller. I mer än 90 år har vi nu strävat efter att utveckla ömsesidig förståelse, öva oss i tolerans och att kunna ta med detta in i vårt dagliga liv.

Varje år erbjuder vi:

Internationella Pilgrimsvandringen

Den internationella pilgrimsvandringen varje sommar är den centrala aktiviteten i rörelsen. Under nio dagar lever vi tillsammans i grupper, med människor från många europeiska länder  och försöker gestalta ett liv i Franciskus anda, präglat av enkelhet, gemenskap och omsorg om naturen. Det är en unik erfarenhet där vi möter varandra i en blandning av vandring, gemensam matlagning, sånger, böner, lekar, reflektioner och diskussioner – ett liv i gemenskap – och det ger oss oförglömliga minnen.

Internationella Kapitlet

Det Internationella Kapitlet är en årlig samling under pingsthelgen, då årets tema introduceras och bearbetas i workshops, diskussioner, andakter och vandringar. Ett gyllene tillfälle att lära känna varandra och träffa nya vänner.

Nationella aktiviteter

Under året arrangeras  en nationell vårvandring under Kristi Himmelsfärdshelgen – när Sverige är som vackrast – och en höstsamling, med årsmöte och kort vandring, oftast första helgen i oktober. Pilgrimer från övriga länder är alltid välkomna att delta.

Vår historia

Joseph Folliet och René Beaugey grundade rörelsen i Frankrike år 1927. Franz Stock, en ung tysk präst, anslöt sig snart. Tanken var att skapa en grupp av unga katolska pilgrimer för fred. Pilgrimsvandringarna sammanförde unga män från Frankrike och Tyskland och därigenom bidrog rörelsen tidigt till den fransk-tyska försoningen efter första världskriget.

Den första pilgrimsvandringen samlade 20 personer men rörelsen växte mycket snabbt. Genom åren kom pilgrimer från andra länder att ansluta sig.Unga kvinnor kom med på vandringarna och sedan hela familjer med sina barn. Senare kom pilgrimer från andra trossamfund med, såsom brittiska anglikaner och svenska lutheraner, men också personer som söker nya vägar inom religiöst och andligt tänkande.

Det som är karakteristiskt för rörelsen och som också är dess rikedom är just variationen, att pilgrimer av alla åldrar, bakgrunder, kulturer och nationaliteter vandrar tillsammans.

De länder som nu ingår i rörelsen är Frankrike, Tyskland, England, Spanien, Nederländerna, Belgien och Sverige.

Joseph Folliet och Franz Stock

Vilka är vi i den svenska grenen av rörelsen idag?

Vi är ett antal medlemmar med en ledningsgrupp som består av Mona-Lis Leander, guardian, Birgitta Jansson, sekr, Annika Ohlinder, kassör, Jan Peter Axelsson, kapitelledare, Annastina Jönsson, kaplan, AnnSofi Danielsson, hemsidan, Ellika Hammarlund, som svarar på frågan

Varför Franciskanska pilgrimsrörelsen?

Första gången jag bestämt mig för att ensam gå en vandring gick jag en bit på fält och i skog, på Järvafältet. Jag var 12-13 år. Ingen i familjen i Sundbyberg visste riktigt var jag höll hus. Det var bara ett par timmar. Det var en stark upplevelse, en känsla av frihet och närhet till naturen. Jag tog av mig skorna, gick barfota. Plötsligt dök ett lodjur upp på stigen, en bit längre fram. Hon mötte min blick, och vek sen av inåt skogen.

Är det ett minne eller en dröm? Var lodjuret verkligen där? Ett är jag säker på: den där ensamma vandringen var en del i uppbrottet från barndomen.

Att vandra ger möjlighet att se världen och sig själv på ett nytt sätt. Som pilgrim sällar man sig samtidigt sig till hundratusentals vandrare i en gammal medeltida tradition.

Jag hörde talas om Franciskanska pilgrimsrörelsen på ett seminarium på Pilgrimscentrum i Vadstena, och anmälde mig då till vandringen i Lahnstein för tre år sedan. 

Så varför vill jag vandra just med ​den här rörelsen?

Man lämnar det trygga vardagliga, kommer till ett annat land, lever mycket enkelt. Samtidigt finns det en ram, en organisation och tradition, med olika ansvarsposter som man vet behövs, även om  alla är med och tar ansvar. Man utmanas fysiskt, psykiskt och språkligt, men har möjlighet att välja nivå på utmaningarna, genom att det finns olika sorters grupper. Alla kan vara med. Och så är det kul också, med fest och samvaro. 

Dessutom: det händer nåt inuti mig under varje vandring. Jag får liksom hjälp att ta beslut om mitt liv.

Första pilgrimsvandringen gick jag med Linköpings stift till Canterbury. Min man hade dött ett par år tidigare. När jag kom hem från vandringen visste jag att jag skulle sälja vårt fritidshus och hitta en plats för mig i Vadstena. Så blev det och det var bra.

Andra gången var med Franciskanska pilgrimsrörelsen i Lahnstein, Tyskland. Året efter bytte jag hem i Stockholm, ytterligare ett uppbrott som gick i samma riktning.

Efter Bretagne nu i sommar bär jag med mig glädjen och styrkan från allt jag fått uppleva, och ett beslut att mer engagerat bidra till för att vår jord räddas från klimatkatastrof.

Förra hösten fick jag frågan om jag ville bli vald till ledningsgruppen i Sverige. Jag var ju rätt ny som medlem, men bidrar gärna till en rörelse som jag uppskattar mycket.

Ellika Hammarlund