Välkommen till en vårvandring i världsarvsstaden Karlskrona med dess vackra skärgård under Kristi himmelfärdshelgen 9 – 12 maj 2024. En skärgård som Unesco har utsett till ett av sju biosfärområden i Sverige. Ett världsarv är ett kultur- eller naturminne som är så värdefullt att det är en angelägenhet för hela mänskligheten.
Torsdag åker vi med skärgårdsbåten till Tjurkö och vandrar till Sturkö församlingshem ca 10 km.
Fredag vandrar vi från Sturkö församlingshem till Finskan på Tjurkö ca 6,5 km och sedan till Hägnan, som är en campingplats där vi sover i småstugor, ca 2,5 km.
Lördag en kortare vandring på Tjurkö och sedan båten tillbaka och förhoppningsvis har vi en kortare vandring i världsarvsstaden Karlskrona. Vi övernattar återigen i Möllebackskyrkan där vi återblickar, sjunger och gör oss en festlig afton.
Söndag högmässa i någon av kyrkorna. Vi avslutar med en gemensam lunch tillsammans innan hemfärd. Under vandringen öppnar vi upp och samtalar runt årets tema. ”Vad skulle Franciskus säga oss idag?” Samtalen leds av vår kapitelsanvarige JanPeter Axelsson.
En hälsning från förgrundsgestalten MatsOlof och ”Den Franciskanska pilgrimsandan!”
Hej och tack för inbjudan! Jag hade förmånen att vara med er i pilgrimsrörelsen i Karlskrona. Jag håller på med att döstäda efter ett långt liv tillsammans. Då tar jag fram ett antal pärmar från arkivet med samlat material från den svenska grenen av den Internationella Franciskanska Pilgrimsrörelsen i Sverige från 1970-2000. I trettio år höll
Gunnel och jag i rörelsens etablering och organisation i Sverige. Pärmarna innehöll inbjudningar, program, tidningsartiklar, protokoll och foton.
Vad gör man med ett sådant material? Överlämna det till någon eller kasta bort? Jag sökte på nätet och hittade till slut fram och berättade om min situation. Då fick jag till mig att rörelsen skulle ha en vårvandring i Karlskrona skärgård över Kristi Himmelfärdshelgen, just där jag bor. Det kändes då som om rörelsen kom till mig och inbjöd mig att delta vilket jag gjorde med stor behållning. Åren går och min livssituation har förändrat så jag deltog kvällstid men tyvärr inte på själva dagsvandringarna. Jag berättade om mitt engagemang i rörelsen, guidade i skärgården och visade delar av Karlskronas Världsarv och överlämnade de innehållsrika pärmarna till dagens representanter för rörelsen.
Gruppens deltagare var okända för mig så det var intressant att få möta er alla. Det kändes som om ”den franciskanska pilgrimsandan” finns djupt rotad hos er vilket gladde mig mycket. Då fanns det ju ett genuint behov av rörelsen som överlevt alla dessa år. Rörelsen hämtades hit från England 1979 av familjerna Sölvin och Arnoldsson genom dess guardian Kathlin Holford då vi deltagit ett par gånger vid deras nationella vandringar och Kathlin besökt oss i Sverige. Hennes vision var att hon ville ha med Sverige i rörelsen. Så började vi arrangera vandringar i Sverige ett par år för att ”prova på” att tillämpa ”den franciskanska pilgrimsandan” i svensk form först i Skåne och sedan ut över hela Sverige beroende på vilka kontakter vi fick genom vandringarna.
Sedan anslöt vi oss till den internationella rörelsen och arrangerade en första internationell vandring i Linköping år 1992. År 1990 inbjöd Gunnel och jag till en hel veckas vandring i Karlskrona skärgård. Då hade vår del av rörelsen också inspirerat Svenska kyrkan till att starta ett Pilgrimscenter i Vadstena dit vi lagt flera samlingar genom Hans-Erik Lindström. Idag arrangerar nästan varje lokal församling pilgrimsvandringar i sin närhet och man har fått upp ögon och öron för betydelsen av att vandra och samtala i enkla former i naturen för att stimulera till fred och försoning lokalt och internationellt. Det är nog det som ”den franciskanska pilgrimsandan” går ut på (/handlar om) för den som undrar.
Nåväl efter att ha arrangerat dessa vandringar i Sverige i tjugo år så var det dags att lämna över till andra att föra grundidén vidare vilket också ha gjorts. När rörelsen nu lade några vandringsdagar i Karlskrona så kan man säga att jag fick chansen att återknyta kontakten. Man kan också säga att det inte handlar om att återknyta kontakten utan det handlar nog mer om att man är en del i helheten då det ligger som en grund i ens liv. Då är man alltså bärare av
att vara pilgrim oberoende av organisation och aktiviteter. Det var det jag gladdes mest av att vi hittade ett äkta möte då vi möttes i Karlskrona skärgård. Tack för att ni tog emot mig så väl och delade era liv med mig i ett par dagar.
Pilgrim är man hela livet oberoende av vad som händer och vilka man träffar. Det enskilda mötet är väldigt viktigt. Ta vara på de tillfällena både inom rörelsen och som privatperson! Nu närmar jag mig slutet på min pilgrimsresa med de begränsningar åldern utgör men pilgrim förblir jag till vandringens slut. Tack för mig och en speciell hälsning till er som jag möte i Karlskrona och er andra som kommer ihåg mig sen tidigare!
Pax et bonum från MatsOlof Arnoldsson.
PS – En pilgrim ( latin peregrinus, ”främling”) är en person som gör en pilgrimsresa (vallfart eller vallfärd) till en helig plats . För mig är platsen livet i sig själv och resan (den tid vi nu får) och främling är jag i förhållande till idealet – så tolkar jag ordet pilgrim!