Den internationella pilgrimsvandringen varje sommar är den centrala aktiviteten i rörelsen. Under nio dagar lever vi tillsammans i grupper, med människor från många europeiska länder  och försöker gestalta ett liv i Franciskus anda, präglat av enkelhet, gemenskap och omsorg om naturen. Det är en unik erfarenhet där vi möter varandra i en blandning av vandring, gemensam matlagning, sånger, böner, lekar, reflektioner och diskussioner – ett liv i gemenskap – och det ger oss oförglömliga minnen.

En hälsning från den internationella vandringen i Nederländerna 2023

För första gången skulle jag delta i en internationell vandring i Nederländerna. Jag hade väl en fördomsfull bild av ett platt och ganska intetsägande landskap. Men som en deltagare sa förra året ” det spelar ingen roll var jag vandrar – det är ju att träffas och samtala som är det viktiga”. Jag håller väl inte helt med om detta eftersom jag tycker naturupplevelsen också är en viktig del. Nu skulle vi vandra långt söderut och även korsa gränsen till Belgien. I år var
det extra roligt för mig, eftersom jag skulle vandra för första gången med mitt 8-åriga barnbarn, Nilia.

Nu var ju inte vi de enda svenskarna. Vi var 14 vandrare som tog oss på olika sätt till Oostburg. Efter samlingen delade vi upp oss i alla de olika grupperna. Det fanns någon svensk med i varje grupp. I år också en cykelgrupp. Nilia och jag gick i vandringsgrupp med följebil. Vi var 17 st i gruppen. Mest vuxna men också Jonatan och David 9 år som var inspirationen till att jag tog med Nilia. Döm om min förvåning när vi redan första dagen vandrade ut mot havet till den fantastiska stranden vid Groede. Resten av vandringen gick genom småstäder och längs kanaler med leder med många kossor. Vi skojade om att eftersom det var så platt, så fick vi istället upp och ner för alla
stegar in till nästa kohage. Spännande var det också att dra sig med den lilla färjan över
kanalerna.

Vi hade Ian från England som vår ”guardian” och han såg till att alla i gruppen fick komma till tals. Nytt var ju att se till att även barnen fick känna sig sedda. De fick leda lekar för alla vid två tillfällen och vi försökte hitta simbassänger vid 2 tillfällen. Ena gången var det stängt till Nilias besvikelse men skam den som ger sig. På stadens torg fanns det flera härliga vattenpelare där man kunde ta sig en dusch. Nilia hittade också sin roll genom att dela ut sångböcker och häften och läsa fredsbönen på svenska för gruppen. Både Nilia och David vandrade alla sträckor, så det blev ca 10 mils vandring under veckan.

Alla kapitelsamtal var dock inte så lockande för de små så det hände att vi smet iväg och köpte glass i stället. Men årets tema ”att följa” var mycket uppskattat och föranledde många diskussioner både vid kapitlet och under vandringarna. Vandringen började dock inte så bra. Nilia envisades med att ha sina nyinköpta sandaler när vi skulle starta efter gruppindelningen. Till råga på allt skulle Jonatan och David ta följebilen för att hinna laga mat till oss. När vi kommit en bra bit på vägen, sa Nilia; ”farmor, tycker du verkligen det är roligt att vandra”? Efter ytterligare någon km och ont i fötterna tog hon av sig sandalerna och vandrade barfota de sista kilometrarna. Nu var hon ändå nöjd med att ha klarat av den första etappen.

När det gått några dagar sa hon. ”Nästa år vill jag vandra i Spanien med dig farmor, men då ska också pappa följa med. Mamma och lillebror kan vara hemma och mysa. Så nu utmanar jag er alla att även ta med barn och barnbarn när vi vandrar i närheten av Tarragona i Spanien nästa sommar.

Mona-Lis