2023 i Zeeland och Flandern

I år organiserar våra nederländska följeslagare internationell vandring i sydväst; Zeeland och Flandern. Detta är en region med mycket vatten; Westerschelde med sina hamnar – Antwerpen, den gamla hamnen i Brygge och naturreservatet Zwin. Besökare lockas också av dess varierande fauna och flora. Vi börjar och slutar i Oostburg, en by mitt i Zeeuws-Vlaanderen (NL). Pilgrimsvandringen startar lördagen den 29 juli (men du är välkommen att komma kvällen innan – fredagen den 28 juli från kl. 17.00). Den avslutas efter frukost (före kl. 10.00) måndagen den 7 augusti den internationella pilgrimsfärden.

Brygge är ett välbekant område för många. Denna stad var redan på medeltiden internationellt känd som en rik handelsstad. Oostburg är mindre känd, men det är den största byn i kommunen Sluis. Zeeuws-Vlaanderen gränsar direkt till Nordsjön och Belgien och kan endast nås från Nederländerna via en 6 km lång biltunnel genom Westerschelde, eller cykelfärjan Breskens – Vlissingen. Westerschelde är en mynning av Nordsjön.

Zeeuws-Vlaanderen har i århundraden till stor del bestått av saltmarker och lera. Genom århundradena har mer och mer mark återtagits från havet genom återvinning och det har blivit ett jordbruksområde.
Men nu, på grund av sitt läge i direkt anslutning till havet och Belgiska havet, har även den västra delen blivit en turistattraktion.

Pilgrimsfärden börjar i Oostburg i Zeeuws-Vlaanderen där vi är gäster på skolkomplexet Zwincollege. Det kommer att finnas grupper för vandrare, och personer som har svårt att gå längre sträckor. Det finns ett särskilt centrum för äldre eller personer som inte kan gå särskilt långt med sängar för upp till 16 personer. Observera – tillgång sker via en utvändig trappa (ingen hiss) men väl på övervåningen är utrymmet mycket lämpligt, en säng för alla, sanitära faciliteter och ett komplett kök. Barnfamiljer kommer att inkvarteras i en stjärngrupp – Stjärngrupper bor på 2 eller 3 platser för hela pilgrimsfärden (flyttar inte vidare varje dag). De flesta grupper kommer att bestå av cirka 15 – 20 vandrare, med olika nationaliteter och åldersgrupper.

Historia
Denna del av Nederländerna har varit som en leksak för makthavarna genom århundradena. Det är en plats där många strider har utkämpats genom århundradena. Till exempel åttioåriga kriget 1568 – 1648, Nederländernas kamp för självständighet från Spanien. Ännu mer känt är slaget 1944. En het strid utkämpades då av tyskarna och de allierade runt Västra Schelde, för den viktiga hamnstaden Antwerpen. Under århundradena har även denna del av Nederländerna haft att göra med många flyktingar och migranter. Som till exempel hugenotterna (protestanter på 1500- och 1600-talen, fördrivna från Frankrike och södra Belgien). Och, 1723, en mindre grupp av Salzburg protestanter. Ärkebiskopen av Salzburg tvingade då 25 000 lutheraner i sitt stift att emigrera. Zeeuws-Vlaanderen behövde akut arbetare vid den tiden. Några av dem fann sig tillrätta i Zeeuws-Vlaanderen. Tyvärr var det många som inte klarade av det tunga återvinningsarbetet. Många dog eller emigrerade vidare, bland annat till Virginia i USA.
Alla dessa händelser har satt sina spår. Till exempel finns många franska och några tyska efternamn. I landskapet syns historien i de många forten som går tillbaka till 1600-talet. Dessa spår syns ännu tydligare i byarna, nästan alla byar förstördes 1944 genom beskjutning eller bombning, som skedde i Breskens.

Aardenbrug och Groede är de enda byarna som överlevde andra världskriget relativt oskadade. I Groede finns en luthersk kyrka, som har anor från Salzburg-tiden. I Aardenburg kan man fortfarande hitta en gammal gömd kyrka från 1636, numera tillhörande Mennonite Congregation (en rörelse inom protestantismen).
Det betyder också att det finns många olika religiösa samfund här (det är oftare fallet med protestanter). Jämfört med resten av Zeeland finns betydlig fler romersk-katoliker här i Zeeuws-Vlaanderen. Särskilt i östra Zeeuws-Vlaanderen och kring gränsen till Belgien.

En hälsning från den internationella vandringen i Nederländerna 2023

För första gången skulle jag delta i en internationell vandring i Nederländerna. Jag hade väl en fördomsfull bild av ett platt och ganska intetsägande landskap. Men som en deltagare sa förra året ” det spelar ingen roll var jag vandrar – det är ju att träffas och samtala som är det viktiga”. Jag håller väl inte helt med om detta eftersom jag tycker naturupplevelsen också är en viktig del. Nu skulle vi vandra långt söderut och även korsa gränsen till Belgien. I år var
det extra roligt för mig, eftersom jag skulle vandra för första gången med mitt 8-åriga barnbarn, Nilia.

Nu var ju inte vi de enda svenskarna. Vi var 14 vandrare som tog oss på olika sätt till Oostburg. Efter samlingen delade vi upp oss i alla de olika grupperna. Det fanns någon svensk med i varje grupp. I år också en cykelgrupp. Nilia och jag gick i vandringsgrupp med följebil. Vi var 17 st i gruppen. Mest vuxna men också Jonatan och David 9 år som var inspirationen till att jag tog med Nilia. Döm om min förvåning när vi redan första dagen vandrade ut mot havet till den fantastiska stranden vid Groede. Resten av vandringen gick genom småstäder och längs kanaler med leder med många kossor. Vi skojade om att eftersom det var så platt, så fick vi istället upp och ner för alla
stegar in till nästa kohage. Spännande var det också att dra sig med den lilla färjan över
kanalerna.

Vi hade Ian från England som vår ”guardian” och han såg till att alla i gruppen fick komma till tals. Nytt var ju att se till att även barnen fick känna sig sedda. De fick leda lekar för alla vid två tillfällen och vi försökte hitta simbassänger vid 2 tillfällen. Ena gången var det stängt till Nilias besvikelse men skam den som ger sig. På stadens torg fanns det flera härliga vattenpelare där man kunde ta sig en dusch. Nilia hittade också sin roll genom att dela ut sångböcker och häften och läsa fredsbönen på svenska för gruppen. Både Nilia och David vandrade alla sträckor, så det blev ca 10 mils vandring under veckan.

Alla kapitelsamtal var dock inte så lockande för de små så det hände att vi smet iväg och köpte glass i stället. Men årets tema ”att följa” var mycket uppskattat och föranledde många diskussioner både vid kapitlet och under vandringarna. Vandringen började dock inte så bra. Nilia envisades med att ha sina nyinköpta sandaler när vi skulle starta efter gruppindelningen. Till råga på allt skulle Jonatan och David ta följebilen för att hinna laga mat till oss. När vi kommit en bra bit på vägen, sa Nilia; ”farmor, tycker du verkligen det är roligt att vandra”? Efter ytterligare någon km och ont i fötterna tog hon av sig sandalerna och vandrade barfota de sista kilometrarna. Nu var hon ändå nöjd med att ha klarat av den första etappen.

När det gått några dagar sa hon. ”Nästa år vill jag vandra i Spanien med dig farmor, men då ska också pappa följa med. Mamma och lillebror kan vara hemma och mysa. Så nu utmanar jag er alla att även ta med barn och barnbarn när vi vandrar i närheten av Tarragona i Spanien nästa sommar.

Mona-Lis